Psykologi och tatueringar

Nyligen läste jag en artikel om korrelationen mellan folk som skaffar tatueringar och deras psykologiska attribut. texten behandlade även några av de från omgivningen uppfattade anledningarna bakom tatueringar. Författaren Rami Gabriel (2020) belyser i en artikel i Psychology Today hur tatueringar idag har börjat associeras positivt till en förutsägbarhet där individen som tatueras tycks i högre mån kunna planera för framtiden och ta ansvar samt göra större åtaganden. Detta är väldigt intressant med tanke på att det för inte så längesedan var associerat med det rakt motsatta där individer med tatueringar ej hade ett konsekvenstänkande och högre risktagande. Dessa förutfattade meningar tycks alltså vara i direkt pågående förändring. Författaren påpekar även hur värderande at symbolerna i en tatuering baseras till stor del på deras interna tolkbarhet: först när du är en del av en given grupp i samhället, vet du symbolens rätta innebörd. Att då göra en tatuering av detta motiv bevisar ditt åtagande till en specifik livsstil och rådande värderingar inom denna grupp. Rami Gabriel klargör även hur tatueringar möjliggör den sociala navigeringen och olika sätt att uttrycka jaget. Precis som att vi kan ha en specifik frisyr, kan vi ha specifika tatueringar som visar vår identitet och signalerar detta till våra likasinnade.

En annan intressant poäng här är att även om några uråldriga och ofta obskyra symboler för status, religion, kultur, stamtillhörighet och spiritualism idag har förlorat en del av sin ursprungliga auktoritet i västvärlden, så kan de fortfarande återskapas framgångsrikt med nya element eller stilar för att få bäraren att uppfattas ha bra kontakt med sina rötter, andlighet. Framförallt upplevs då den tatuerade även ha en god nivå av kreativitet (Gabriel 2020).